Tack kära bror för instruktionerna,

lite lätt uppdatering

Efter lite påtryckningar så gör jag nu en liten snabb uppdatering på stackars bloggen.
Blöjbyten och amning är nu med i den dagliga rutinen, skruttan växer som bara den.
Zip är en alldeles perfekt storebror(!?) och Ps är den bästa pappan man kan tänka sig.
Allt är riktigt underbart, jag är så fruktansvärt bortskämd egentligen, tack och hej.

Ensam, uttråkad, youtube, lördag kväll.

Var det inte bättre på 90talet? Girl power för allt man var värd,
Peter André dansandes - i jeans?! - i havet med en grotesk överkropp,
Alla såg vi ut som Brandon, Brenda, Dylan, Donna, Steve, David, Kelly,
ooh platå skor, håret uppsatt - konstigare desto bättre - med alldeles för många klämmor och slingor hängades, magtröjor, jazzbyxor, listan kan jag nog fortsätta med resten av natten.

JAA såklart, hur kan man glömma? tryckarnas tryckare, där i Marnässkolans F-hus källare, Hanson - I will come to you, känns som igår?
När växte jag upp?
Scatman, Rhythm is a dancer, Mr vain, Rhythm of the night och såklart what is love?
Nu börjar de bli svårt att sluta igen. ACE OF BASE!

Sen kom rocken in och det kan vi tacka någon högre upp för annars så hade jag nog sett ut som en kvinnlig motsvarighet till killarna i A Night at the Roxbury.

Mer än planerat

Jag har ägnat några timmar åt lite nostalgi, musik, dagböcker, kort. Så från att ha varit ett stort spice girls fan - JA jag har kvar idolkorten någonstans! - till stålhätta kängor, vildvuxet hår , svart svart svart och allt därtill, stackars L som alltid åkte dit för saker och en annan alltid kom undan (Hur gick det till?)

Det svarta håret, skelett i garderoben och lite där skit i hörnen finns kvar,
Men allt är under kontroll.

Och där tog inspirationen slut, kul så länge det varade?

Bland det värst som finns är att gå och handla, det är fruktansvärt.
Dessa jävla kärringar som plöjer med sina kundvagnar som om de vore godståg, har inte mål i mun att be om ursäkt när dom mer eller mindre kör av benen på folk, eller dom tantar som kan ställa sig mitt i gången, alla med kundvagnar så klart, och diskutera vad fan det nu kan vara och sedan inte ha vett att flytta på sig när man sedan ber om det ARTIGT så får man till svar att det är för trångt! JA MEN VAD FAN TRODDE NI NÅGOT ANNAT NÄR NI STÅR 4 KÄRRINGAR MED VAGNARNA I BREDD? Eller något ännu värre är de personer som av någon jävla anledning tror att det ska gå snabbare i kassan om det ställer sig så nära bakom än så man kan känna vad dom ätit till frukost eller i bästa fall kör upp kundvagnen i arselet, DET GÅR INTE SNABBARE DÅ! men sen finns det alltid dom som inte har hörttalas om hygien, eller bara hyfs. JAG VILL INTE HA DITT JÄVLA SNORANDE/HOSTANDE I NACKEN! Speciellt inte när man flyttar framåt för att slippa säga något, vilket man sedan iaf måste göra för att tydligen så flyttar man på sig så är det en invit, "Följ gärna efter och snyt dig i mitt öra."

Eller något som är ännu roligare är att handla lösgodis, OCH JA JAG VET ALLT VAD DET INNEHÅLLER MEN GRISRESTER BLIR JAG JÄVLIGT SUGEN PÅ IBLAND OCH DÅ KÖPER JAG DET!
Ja, jag fattar att det är grymt ohygieniskt osv osv också, men måste jag se det? Kan man inte bara få förtränga det iaf medans man plockar sitt lösgodis till man gått bort från hyllan?! Man lär inte sina barn att plocka med snoriga fingrar i lådorna, och definitivt inte som vuxen köra ner handen efter att man snorat som halva sverige i en näsduk som kärringen sedan har kvar i samma hand som kärringen kör ner i godislådan.

För att inte tala om de människor som tror att ens hund vill bli klappad "Hunden ser ju så snäll ut" Hur fan skulle du reagera om det kom X antal främlingar och försökte ta på dig om satt fast i koppel? Att säga attack fungerar! (OCH NEJ MIN HUND ÄR INTE TRÄNAD TILL ATT GÖRA NÅGOT NÄR DETTA ORD SÄGS MEN FOLK GER DÅ FAN I HAN, FÖR UPPENBARLIGEN SÅ RÄCKER DET INTE MED ATT HAN SKÄLLER OCH BACKAR?
Och nej jag vill inte att du matar min hund utan att fråga, spelar ingen jävla roll hur gott din hund, din moster/fasters/kusins hund tycker att det är, MAN GER INTE GODIS TILL FRÄMMANDE HUNDAR UTAN ATT FRÅGA!

Eller ännu roligare är det med alla dessa jävla främlingar som helt plötsligt har blivit ens bästa jävla vänner och ska komma och ta/klämma/trycka på magen, "bara för att den är så fin/tjock/rund, hur mycket har du gått upp egentligen, har du fått mycket bristningar?"
FÅR JAG TA/KLÄMMA/TRYCKA PÅ ERAN MAGE OCH SÄGA "VAD TJOCK DU BLIVIT, HUR MYCKET HAR DU GÅTT UPP EGENTLIGEN, HAR DU MYCKET BRISTNINGAR"?

Och sen alla dessa jävla - gör du inte såhär så är du en dålig/hemsk morsa - tips, JAG OCH MIN SAMBO KOMMER ATT SKAPA VÅRA ALLDELES EGNA RUTINER MED VÅRAT BARN, INGEN KAN/KOMMER VETA BÄTTRE ÄN VI NÄR VÅRAT BARN BEHÖVER SOVA, HUR DET TYCKER MEST OM ATT BADAS, OCH VAD FAN DET NU KAN VARA. Nej, jag menar inte att vi kan/vet allt, vi är första gångs föräldrar båda två och kommer att lära oss under tidens gång, undrar vi något så frågar vi, tips är alltid kul/bra att få men håll det inom rimliga gränser. Bara för att det funkade bäst på ditt barn så behöver det inte vara bäst för vårat.

Så nu fick jag ur mig lite sånt också, hej och hå.

Den där lilla räkan,

kan ju faktiskt komma ut nu, egentligen, allt är klart.
Och sen att gå från tjock, orkeslös och flåsande utan anledning,
till hängbuk, större bröst(?!) och orkeslös känns ju som en uppdatering.

Men det är ju värt det sägs det.

Nu vart det lite väl depp, men det får gå.

"It would be nice to have a blow job.."

Tänk att den kom tillbaka, utan att jag inte sagt att jag saknat den,
Den där bittra jävla ångesten, som bara är där.
Man kan inte fly från sitt förflutna, sånt vi alla får lära oss,
men det känns okej, för det är framtiden som skrämmer mig.
För jag vet var jag har varit vad jag har gjort, Vilka chanser jag har tagit,
Alla de gånger som jag har förlorat.
Och jag vet så väl vilka gånger jag har vunnit,
vilka vänner som försvunnit upp eller ner,
vilka snedsteg jag har gjort genom åren och vad som gått för fort.


Jag vet vad kroppen klarat, den är då mycket starkare än man kan tro.
Hur den hjärtat mitt försvarat i tid och otid,
När någon granskat mig med lupp och jag vart nära att ge upp men stått emot.
Men hur jag än vrider och vänder på livet,
Så vet jag aldrig vad som händer, Har ingen aning om vad som kommer härnäst,
Man upphör som bekant aldrig att bli förvånad,
Och de är det, mina damer och herrar, som skrämmer mig mest.

Utlopp.

Jag kommer nu att klaga, mycket om sådant som egentligen inte är det minsta angeläget för någon annan än mig, i min bubbla, min värld. Det kommer även att vara en hel del om graviditeten, så den som tycker det är jobbigt eller liknande kan nu sluta att läsa.

Detta ständiga felsökande, jag vill bara att det ska ta slut.
Jag har aldrig någonsin kännt mig såhär ja, osexig är inte det korrekta ordet heller tror jag!?! (äcklig?).
Och nej jag menar inte att jag inte vill ha barn, jag älskar verkligen att känna alla rörelser och sparkar, och jag vill inget hellre än att bli mamma, och ja,
vårat förhållander är bara bra det med.
Det är bara jag som slåss? med mig själv.

Så mycket känns bara så svårt, allt är inte längre som det brukar. Och nej, jag saknar faktiskt inte att varken att röka, bruka alkohol, jag känner mig vuxen nu, på riktigt.
Är det meningen att man ska känna sig som den mest ensamma människa bara för att man är gravid? Alla mammor har givetvis tvivlat på sig själva, sin förmåga osv mer än 1gång men jag kan inte säga att det är jag i rollen som mamma som jag oroar mig för. (Har nog inte insett det än..)
Kan inte saker och ting vara som förr även fast jag har ett liv i min mage?¨
"-Du som är gravid har roligare hemma.."
Jo man tackar, men du slog nog huvudet på spiken.
Det gör mig ledsen, riktigt ledsen att inte räknas längre,
det är så jag uppfattar det, jag är bara ärlig.

SKA JAG HA DÅLIGT SAMVETE BARA FÖR ATT JAG ÄR GRAVID?

Ska börja jobba igen nu, det får bära eller brista.
Så..ja vad vet jag..

Insikt

Det finns i stort sett inga jobb längre, jag har fast.
Par försöker och försöker att bli med barn, vi blev det på ett kick.
Jag älskar och är älskad.
Så ja, jag tog lotten och vann,
jag är så oerhört lycklig.

Tillvaron för tillfället

JIHA

så var jag här, igen, inte vidare aktiv, igen.
Känns som om den kommentaren är ständigt återkommande från mig?
Men har fullt upp med mage och jobb.
Och dessa kräkor som inte verkar vilja ge med sig.

Men för att ge en snabb uppdatering till de som jag inte är så social med (alla)
går in i vecka 18 på måndag, mina föredetta myskläder sitter som korvskinn över magen,
sexigt, mycket, känns verkligen som om romantiken flödar från mitt håll.
Men vad gör man inte med sprängande mage och bröst ner till knäna? (skämt åsido.)

Men för att inte göra någon besviken så flyter allting om som vanligt,
Bara det att den nu finns sambo, hund, ett barn på väg och kombi i mitt liv.
Det är fan mer vuxen poäng än ETT glas vin en vardag kväll.
Nämnde jag att jag slutat röka när vi fick reda på detta?

Så ni som fortfarande super i tid och otid, hoppas ni kommer ifrån det,
innan ni bli 45. Det är så mycket värt det.

Saknar spanien, skulle prata spanska häromdagen och kunde knappt säga hej kändes det som, så borde väl göra något åt det.
Känns inte så meningsfullt det här skrivandet iaf, men bättre än inge alls.

Jag älskar!

"I walk the line.."

"That's your girl, bitch get over here, give me some brain,
I'll bust of on her face, and right after the segment,
She'll propably rub it in her pussy, trying to get herself pregnant."

Jag är bara less och bitter.

Don't push me, cause I'm close to the edge
And I'll jump of with a rope that's wrapped around your head.

Och är så nära till jävligt förbannad.

viva la vida

jag jobbar
och jobbar lite till
sen sover jag
och sover
för att sedan ta en paus att kräkas
vad som känns ungefär 579347694gånger per dygn.
Men det är det värt.

Ps ska bli pappa.
(och för den stackaren som inte förstår så ska jag då bli mamma)

Saknar dig innerligt Lorena!
Jag rings, jag lovar!

Polen med karln

Befinner jag mig i, trivs, men det får en tankeställare på hur bra vi egentligen har det. Och nej, nu menar jag inte att det är fattigdom, misär och allt annat liknande,verkligen inte. Men det syns på folket vad som har varit, att de har lidit.
Kan inte heller säga att vi turistar, då pojken har växt upp här,
han visar en andra sidor man inte annars skulle ha sett.
Så till nazisternas byggen har vi varit, jag säger inget mer än så.
Det behövs inte, ni förstår..

men för att berätta lite mer så är det varmt, som svensk högsommar,
dom kör bil som dårar. Vi var till mormor hans igår, en grymt söt tant,
en sådan man bara ville stoppa ner i väskan och ta med hem. (hon hade fått plats!)
Där det bjöds på bryggkaffe, fast inte bryggt, kokat vatten med en sked kaffe i koppen,
behöver inte dricka kaffe förrän jag kommer hem igen.

Senare så var vi och hälsade på hans far med sin fru, såg hans riktiga hemtrakter, hur "vanliga" polacker bor, betong, betong betong. Men det var trevligt iaf, det dracks öl osv, efter 10min så kom frågan om när han ska få komma på giftermål, hej och hå..
Men frun frågade efter en stund om vi ville ha nå gott till ölen, ja visst sa jag,'med chilinötter snurrandes i huvudet, men ack så fel jag hade. Kycklingbröst med vitkål, smörgåsfat med 3 olika köttpålägg, två sorters glass, två olika bakelser för att sedan avsluta med korvar (98% kött..) tjocka som få doppade i ketchup.

Så slutsatsen är att man äter mycket, hela tiden, bjuds det så tar man, säger man nej så slåss det säger dom, hej och hå.

"En familj skall ha tre barn,
1:a till Gud.
2:a till familjen
3:e till staten.."
- Den polska mormorn..

Det finns så mycket mer att berätta, men mer kommer när jag kommit hem eller så,
och ja, just det. jag har fått jobb, börjar så snart jag kommit hem!
HELL YEAH!

uppdatering.

Vi är nu glada ägare (på riktigt) till Zip, en vit herdehund/samojed (lite iaf) hane, på snart 1år. Mycket päls och mycket bus.

jag har fått runt och nynnat på en vers halva dagen, på spanska?!
den går ungefär såhär:
"Hice cita pa'l psiquiatra
a ver si me ayudaba,
pues ya no tengo amigos
por solo hablar de ti.
Lo que quiero es hablarte,
para intentar besarte
ser pasión de una obsesion que no pueda morir..."

Ber om ursäkt för min stavning.
Meen om någon kunde berätta vad det är för sång så skulle ett psykbryt kunna undvikas?!
hahah, skämt åsido.
Jag söker jobb jobb jobb jobb jobb jobb x7649376894376893.
Ingen lycka än, men håller hoppet uppe.
From måndag så kommer jag ha en väldigt liten internet åtkomst, (skulle kunna säga ingen) på ca 3 veckor. Pga flytt till smedjebacken, sedan hälsa på pojkens släkt osv, i Polen. För att sedan komma tillbaka till ludvika igen 1maj.
Så om nån har vägarna förbi smedjebacken kan ni ju slå en pling eller två..

Förövrig så upphör man aldrig att förvånas.

hahahah sluta hahaha jag får ont i magen, fyyy
hahahahahhaaha

Kär, lycklig och kurvig.

_____________________________

fan vad irriterande det är att ställa fram klockan,
och en annan som har minne som en guldfisk,
vart bara om möjligt mer förvirrad.

En flaska rödvin och x antal flyttkartonger senare
så ska jag nu slå på en film och vänta på sömn och pojken.

tack och god natt.

ett försök..

Jag har levt ett liv du inte förstår.
Länge vandrar man med det här beteendet
Psykiska besvär kombineras med gifter
Toxiner skapar alltid flera mentala obehag
och mynnar ut till fysiska plåganden
Ett hårt slag har länge pressat mig allt närmare vansinnesdåd

Jag fick frågan en gång
hur det känns att vara kär.
Då visste jag inte vad jag skulle säga,
idag vill jag svara så här:

Det känns som om vinden vänder,
som om hela världen ler.
Och vart du än kastar din blick,
du personen i fråga ser.

Världen den fylls utav färger
av sång och musik och av dans.
Du lever lycklig på jorden
som om inga faror fanns.


För varje morgon är densamma,
solen alltid över mörkret vinner.


Jag såg hur förskräckt du blev
när jag bangade hål på den mur
du svurit att ingen kunde riva.
Mycket ska man upptäcka,
det är i kriser man märker
vilka ens riktiga vänner är.

Så sluta låtsas..

och chockad står man,
när det inte är dom man trodde.

ska jag dölja mina sår?

För länge sen skrivet, älskade lorena.

Jag ville må som du verkade må,
som en evighetsmaskin.
Nu ser jag att du drivs av utsträckta leder,
uttömda gränser och pin.
Du anar det inte själv för du tror ju på livet,
på att bli vad man äter och inte ta något för givet.
Du dansar på din egen grav,
i något år till eller så,
sen faller du ner i den.

Du är så tunn
men ändå så förbannat
ogenomtränglig.

bara för att

Har inget att skriva,
känns som om all gnutta till inspiration har försvunnit.
Men jag mår bra, mycket bra.
Kär, mätt och salongsberusad.

Bitter, less och allmänt förbannad.

Det är så jävla tragiskt, nå så mycket jävulskt.
Jag, sjukskriven sen studenten,
som aldrig lyckas nå vidare med något alls egentligen
alltid lyckas trampa i klaveret,
har mognat mer än dig.
Jag har slutat älta, blivit ego
och sätter mitt eget välmående i första hand,
istället för att gräva i andras olycka,
fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Varför si, varför så.
Vissa beteende går inte att ändra,
så tyvärr, detta är ditt förflutna
och kommer även vara din framtid,
idag, nästa vecka och resten av ditt liv.
Stackars tragiska sate.
Och ja, jag tycker synd om dig,
Önskar inte ens min värsta fiende detta.

Kan man alltid vara vänner?,
det går aldrig att vara vänner för alltid,
eller att vara ovänner för alltid.
Man blir vänner och ovänner någon gång i sina liv,
Men varför ska man säga förlåt då och sen bli vänner igen?
Man blir ju ändå ovänner senare.
Det är väl lika bra att vara ovänner hela livet då.
Man blir ju ändå ovänner någon gång.
Så då kan man ju vara ovän med alla man känner?
Då blir man ju inte ovän med dom mer eftersom man redan är ovän.
Det kanske går?

Jag har fått körkort.

Hejdå

Kris Identitet Närvaro Tillit

Jag kan känna era glada tankar och era rena samveten,
när jag började säga "bra" när ni frågade hur jag mådde.

För nu slipper ni bry er,
nu kan ni sova gott om nätterna,
tryggt vetandes att det inte ligger en trasig jävel som inte kan sova,
som inte kan hålla någon som helst kyla och ensamhet borta.
Ni kan börja bry er om er själva igen,
kan prioritera pojkvänner, fester, träningar, vänner.

Nu kan ni sluta låtsas att ni bryr er
och gå tillbaka till förbannade jävla ignorering.
kan leva era svensson liv med fjortisfylla
på helgerna och nittiosängsknull med pojkvännen.

Nej jag är varken bitter eller egoistiskt, hittade bara något
som jag skrev för länge sedan och tyckte att det någolunda
passade in på mina känslor just NU.

Men nu så kan jag nog egentligen beskriva det på ett bättre sätt,
har insett att det är lättare för mig att skriva ner mina tankar osv
för mig själv istället för att direkt göra det på bloggen,
kanske därför det har varit mycket stort uppehåll den senaste tiden.

Ni vet, som när allt upplevs värdelöst och man bara begrundar,
det man inte borde tvivla på på.
Att det alltid finns, nära så nära,
För att styrka det mod man tappade.

När jag faller, tappar jordfästet.
Så där man kan göra ibland.
När sfären blir oförståelig,
när jag bara vill sätta en sten i magen
och sjunka till botten i Atlanten.

Och ja, Jag är jävligt rädd för att bli sån som ni,
som skär och skär och aldrig blir bättre,
bara hack, hack, sämre, sämre.

Och jag är rädd för att bli sån som ni,
som ligger tvångsvård på psyket,
ständigt övervakade av deras kalla blickar,
som sväljer, sväljer era själar hela.

Och jag är rädd att jag inte vet var
jag skulle få tag på ett gevär.


Det är inte min mening att uppröra någon, så jag ber om ursäkt
om fallet skulle vara så..

Lycka

Jag har gått upp i vikt, och för mig så är det lycka.
Började egentligen misstänka att saker och ting hade en annan orsak
när kroppen visade vissa tecken på att något var annorlunda.
Men det var nog bara psyket som spelade ett spratt, åter igen.
Denna vikt är det bästa som hänt mig, jag älskar min kropp.
Och nej, jag har inget jag vill reducera. Skulle isf vara att mina naglar inte skulle dela sig i 5734829764829678942 delar hela tiden,
eller för att göra det lättare
så kan jag bara GE FAN I att bita på dom.
Det finns lösningar till alla problem, gäller bara att se dom.

Mitt psyke är inte så stabilt, men det visar sig genom störd dygns rytm
och hjärtrusningar(?!), mindre prat och förbannat seg,
kan även verka vara ignorant, men så är inte fallet.

Men för att övergå till något helt annat,
när fan ska bröst sluta växa egentligen?
BH är dyra, och visst med alla viktpendlingar som har varit genom alla år
så förändras även deras form, men nu kan det väl sluta?!
Eller jag vet, jag kan ju göra mina egna, så kan jag ju passa på att göra mina egna byxor också, för man ska tydligen inte kunna ha spelat fotboll i flera år
och fått de sk "fotbolls låren", för då kan man inte ha byxor som visar sina kurvor.
Om dom inte ska sitta i armhålan eller sluta 2cm ovanför vaginan.
SÅ lite bitter är jag, men det funkar bra, vilket I-lands problem..

Men jag är lycklig i min tillvaro, tar var dag som den kommer
men för att samtidigt skapa mig någon form av struktur och rutin
i tillvaron. Jag håller även på att dra ner på mitt kaffe drickande,
vilket i sin tur leder till en FÖRJÄVLIG huvudvärk, KONSTANT!
Men det går över!

Egentligen så var detta bara skumt att skriva om,
men en lite uppdatering om ingenting kan jag bjuda på.

Ja, jag är inaktiv och inte vidare social.
Finns ingen riktigt ursäkt heller, det bara är så.

Men för att ge er alla en uppdatering så var jag i lördags
på den roligaste festen på jag vet inte hur länge.
Pojken fyllde år, rättare sagt 30, helt galet.
Runt 90-100 pers, fram till 4-5 på morgonen.
Och Kenneth kom inte ut, kan inte ha blivit bättre.
Alla var sociala och trevliga till 1000.
Men nu har jag fått sota, förkyld utan dess like.
År sen jag var såhär kass, fy fan.
Men det var det värt, för en förbenat trevlig kväll i Smedjebacken!
(ja, smedjebacken, jag skojar inte!)
För övrigt så är den nyöppnade resturangen Tea & Tages (mittemot Gamla Meken, Smedjebacken) ett ställe som varmt rekommenderas, Åk dit!


Nu ska jag fortsätta kurera mig, med lite mys kanske?
Om inte annat så står mitt honungsvatten rykandes och väntar på mig.
Tack och god kväll.

Lorena, Jag har en idé nu, utan dess like!
Jag hör av mig, all min kärlek.

Och Petra, jag skrattade så jag trodde jag skulle kvävas när jag läste ditt inlägg!
(en hostattack kom och jag trodde verkligen jag skulle stryka med)
Men det var okej, för kul var det att läsa! xD