så stirrig
blickar hit och dit
PANG
ett ögonkast som ett slag in i min blick
PANG
några tysta ord rullar fram till mig
PANG - jag skulle kunna lägga mig ner på marken nu
SKRIKA
måste gå nu
gå gå gå
SPRING DÅ FÖR HELVETE
sitter kvar
blickarna
PANG

Skrämmande.

Kenneth kommer att förbli inlåst ett tag till,
hans värld hade inte förändras ett dugg.

afjkgbeadjkgvbljadncfas

Ikväll ska Kenneth ut,
så håll er undan.

Ja hujeda mig

Viva la vida.

"Ofta har jag hört er tala om en som handlat orätt
som om han inte vore en av er,
Utan en främling för er och en inkräktare i er värld.
Men jag säger er, liksom de heliga och rättfärdiga inte
kan höja sig över det som är högst inom var och en av er,
så kan det onda och svaga inte heller falla djupare
än det som är lågt inom var och en av er.
Och liksom ett ensamt löv inte gulnar utan hela trädets
tysta vetskap, så kan den felande inte handla orätt
utan det tysta medgivandet hos er alla."

Ur Profeten, av Kahlil Gibran.

syster på besök

-Vad blir en älg när den har duschat?
-REN!

hahaha

men annars sååå
ja det är den nivån ikväll så trevligt så trevligt!

so..?

Nej, har fan ingen inspiration idag heller,
tankar finns där, snurrandes.
Jag får bara inte ner dom.

The show will go on..

.....

Det är kroppen som känns trång, liksom utochin
med värkande sår mot ett stål som trycker så hårt
och ett brus växer sig starkt i en nystad taggtrådssjäl,
sinnet förblöder men fasaden ler.
Det är då huvudet är sprängande liksom drömfyllt och lektömt
mot de fingrar som klöser sin sorg.

Hahah fy, sluta upp med dramatiken Johanna,
kom på bättre tankar, SKRIV NÅ JÄVLA LYCKLIGT!

De som ser är de som hör,
Men alla blundar.

Ja, vi är alla 2 personer.
1 som vi föds som, 1 som vi blir påtvingade under livets gång.

stick!

Förövrigt så borde du ha lärt dig nu
att "du ska inte kasta sten när du själv är i ett glashus."

Jag saknar Spanien,
Viva la vida!

Película para no dormir.

Jag vill binda en krans av allt destruktivt jag gjort.
När jag har bundit kransen, vill jag bränna den,
Så askan flyger, långt härifrån,
och aldrig kommer tillbaka.
Jag vill glömma allt ont jag gjort
mot mig själv och mot de som älskar mig.

Att aldrig ge upp, Att inte vända om,
Att våga stå kvar med båda fötterna stadigt på jorden
mitt i det skrämmande vackra kaoset som kallas livet.
Att inte stå kvar och kämpa emot när livet knackar på dörren,
Att inte svara "Nej tack" innan frågan ens är ställd.
Att inte bara stänga av allt och hatahatahata sig själv när livet känns tungt,
Att våga låta en annan människa få en egen plats i hjärtat.
Att våga vara levande,
Att våga leva här och nu,
Att våga öppna ögonen och släppa in ljuset lite mer för varje dag.

Att våga tro och aldrigaldrig ge upp
Att aldrig släppa taget någonsin igen.

Att ta ett steg kan vara förbannat lätt
men att ta två så oändligt svårt,
att våga gå, ibland omöjligt
Att våga vända om kan vara en utväg,
att inte se tillbaka är svårt.

Men att vända tillbaka igen är omöjligt.

Visst bygger jag upp murar för att skydda sig från känslomässiga anfall.
Jag skulle gjort fönstren utåt större tidigare så att jag hade sett att alla runt omkring mig inte var fiender. Släppa in dem på mina slottsgård iallafall,
Men ni ska inte tro att det betyder att jag kommer att hjälpa dem över mina vallgravar. Tills dess att någon kommit över, så ge dem en chans att visa vad de går för åtminstone din trångsynte krigare Johanna, för fan!

Oj, kanske borde skriva på natten flera gånger, det bara sprutar ur mig.
För övrigt så ja, fredag, och jag är nykter och glad.
God Natt.

As ice..

Så god morgon, igen, som alltid!
(Some things will never change?!)

Något konstig pågår med denna blogg, vad vet jag inte.
Så mitt liv börjar igen på fredag,
känns skrämmande men samtidigt så förbannat underbart.
Tänker inte falla ner igen, aldrig mer.
Men samtidigt kan man säga så?
Jag menar, jag är inte en sådan som visar så vidare mycket,
egentligen ingenting alls om hur jag mår.
Men jag kan säga att nu mår jag bra, riktigt bra.
Inge mera samtal, inga mera läkare.
Jag är frisk?
Har jag någonsin ens varit sjuk?
NEJ

Inte sjuk, bara råkat vara på fel ställe vid fel tillfälle.
Bara på något vis försatt mig i situationer som inte varit bra,
Varken för mig eller någon annan.
Så att man blivit formad av alla händelser, alla år är
en självklarhet, Gjord av stål är jag då inte.
- "You are cold as ice"
Ja, ibland så funderar man, men även is försvinner, smälter
av all den värme man får av alla runt om.
Känts som ett annat jävla Antarktis runt om mig,
men nu ser jag igenom isen, som den första på året.
Där på hösten, runt 0 grader, så ungefär.
Den går att krossa, men inte riktigt än vill jag,
det är min trygghet. Men när det sker, så lovar jag att
det kommer att märkas. Ni ska få se..

Förövrigt så säger jag bara:
A fine frenzy - One cell in the sea.
Depp och sorg, men samtidigt ett vackert album.

More to come..

And now..

Hej alla ni,
alla som ni som har trampat, spottat och petat i mina sår genom åren.
Ni som har hånat, struntat i och förstört, inte sett, inte tagit mig
på allvar eller brytt er. Jag vill bara tala om för er
(och de andra som hjälpt mig) ni har inte knäckt mig, jag finns kvar!
Jag står upp och jag går, jag rör mig framåt hela tiden.
Jag vill bara tala om för er att jag är lycklig nu, jag har hittat någon
som ser mig, som tar mig för den jag är och för mig framåt.
För mig att växa för var dag som går.

Jag vill bara tala om för er att ni är glömda nu, raderade för all framtid.
Ni kommer aldrig någonsin mer att få påverka mig, allt jag gör nu
och i framtiden har inte med er att göra.
Jag vill bara tala om att detta är sista gången jag kommer att nämna er,
Jag säger inte ens hejdå, ni har förvandlats till ingenting.

Jag kom på mig själv att le när jag vaknade i morse?!
och insåg plötsligt att allt inte känns jobbigt längre.
Hur någons ord kan få en att skina upp och sluta grubbla för en stund,
att ge fan i detta ständiga analyserande av beteende och situationer.
jag kom på mig själv att sitta och fundera på
framtiden med ett lättare hjärta.
och plötsligt känns inte livet så tungt att bära längre.
Att det egentligen är så lätt att ändra inriktning pga någons ord,

Ja, jag är lycklig, framtiden är oviss men inte mörk.
Den är en utmaning, men inte påväg ner.
Min bro är snart klar, jag känner doften av gräset på andra sidan,
kan nästan ta på den, ska bara bygga lite till.

I give my gun away when it's loaded..

Så blev även jag en av alla bloggare,
egentligen så finns det inget att säga, detta är bara ett sätt att få utlopp
för det tankar som är och kommer att komma utan att några som helst andra åtgärder kommer att tas.

PANSAR! jag varnade dig!

Jag är utdömd mot min egen vilja medan
mina tankar leker följa John med mina sinnen.
JA, Jag lever i den vanliga världen, springer i det eviga hamster hjulet.
Saknar den rätta näringen till själen, som finns i den avlägsna harmoni.
Jag söker stödet hos folk som har min ångest som sitt leverne, ingen annan tåls lyssna.
Vi gräver tillsammans, ovetande, gropen där jag kommer att kräla resten av mitt liv.
NEJ, inte nu längre.
Det jag egentligen menar är väl att jag menar, ibland orkar man bara inte stå upp mer,
ibland måste man få vila, men det blir omöjligt, för folk skriker, frågar:
- hur är det, vad är de, hur mår du, vad är det?
och jag vill bara vila mig lite,
men knappt har jag hunnit lägga mig, innan jag ska upp igen.

Men när flaskan är tom..

Det är ju så att för mycket känslor skapar kaos inuti,
så man måste se till att sluta känna nu, skaffa sig kontroll!
Och låsa in alla känslor i små skåp för att inte hamna i obalans.
Inse att det inte är aktuellt att gömma sig under täcket,
när man har möjlighet att hoppa utför stupet.
HÄRDA DIG! Du måste HÄRDA DIG!

sluta skrik, snälla...

Men min sanning är den att även denna dag är morgondagen blott är en fantasi
jag flyr från livet, vill inte lyssna.

Gå, sitt eller spring, gör vad du vill vännen
men glöm inte vem du är.
(Den bästa.)
Prata, skrik eller var tyst, gör vad du vill vännen
men glöm inte att jag lyssnar.
(I all evighet och mer där till)
Skratta, gråt eller något, gör vad du vill vännen
men glöm inte att jag tröstar.
(Förr var det bara jag mot världen, inte nu.)
Lev livet eller tyna bort, gör vad du vill vännen
men glöm inte att jag kommer sakna dig.
(Utan dig vid min sida genom alla år vore jag ingenting.)

Jag har dig att tacka för allt, älskade Lorena!
Vi är två, du och jag, mot världen.

_____________________

Märker ni ens att de blåser?