uppdatering.

Vi är nu glada ägare (på riktigt) till Zip, en vit herdehund/samojed (lite iaf) hane, på snart 1år. Mycket päls och mycket bus.

jag har fått runt och nynnat på en vers halva dagen, på spanska?!
den går ungefär såhär:
"Hice cita pa'l psiquiatra
a ver si me ayudaba,
pues ya no tengo amigos
por solo hablar de ti.
Lo que quiero es hablarte,
para intentar besarte
ser pasión de una obsesion que no pueda morir..."

Ber om ursäkt för min stavning.
Meen om någon kunde berätta vad det är för sång så skulle ett psykbryt kunna undvikas?!
hahah, skämt åsido.
Jag söker jobb jobb jobb jobb jobb jobb x7649376894376893.
Ingen lycka än, men håller hoppet uppe.
From måndag så kommer jag ha en väldigt liten internet åtkomst, (skulle kunna säga ingen) på ca 3 veckor. Pga flytt till smedjebacken, sedan hälsa på pojkens släkt osv, i Polen. För att sedan komma tillbaka till ludvika igen 1maj.
Så om nån har vägarna förbi smedjebacken kan ni ju slå en pling eller två..

Förövrig så upphör man aldrig att förvånas.

hahahah sluta hahaha jag får ont i magen, fyyy
hahahahahhaaha

Kär, lycklig och kurvig.

_____________________________

fan vad irriterande det är att ställa fram klockan,
och en annan som har minne som en guldfisk,
vart bara om möjligt mer förvirrad.

En flaska rödvin och x antal flyttkartonger senare
så ska jag nu slå på en film och vänta på sömn och pojken.

tack och god natt.

ett försök..

Jag har levt ett liv du inte förstår.
Länge vandrar man med det här beteendet
Psykiska besvär kombineras med gifter
Toxiner skapar alltid flera mentala obehag
och mynnar ut till fysiska plåganden
Ett hårt slag har länge pressat mig allt närmare vansinnesdåd

Jag fick frågan en gång
hur det känns att vara kär.
Då visste jag inte vad jag skulle säga,
idag vill jag svara så här:

Det känns som om vinden vänder,
som om hela världen ler.
Och vart du än kastar din blick,
du personen i fråga ser.

Världen den fylls utav färger
av sång och musik och av dans.
Du lever lycklig på jorden
som om inga faror fanns.


För varje morgon är densamma,
solen alltid över mörkret vinner.


Jag såg hur förskräckt du blev
när jag bangade hål på den mur
du svurit att ingen kunde riva.
Mycket ska man upptäcka,
det är i kriser man märker
vilka ens riktiga vänner är.

Så sluta låtsas..

och chockad står man,
när det inte är dom man trodde.

ska jag dölja mina sår?

För länge sen skrivet, älskade lorena.

Jag ville må som du verkade må,
som en evighetsmaskin.
Nu ser jag att du drivs av utsträckta leder,
uttömda gränser och pin.
Du anar det inte själv för du tror ju på livet,
på att bli vad man äter och inte ta något för givet.
Du dansar på din egen grav,
i något år till eller så,
sen faller du ner i den.

Du är så tunn
men ändå så förbannat
ogenomtränglig.

bara för att

Har inget att skriva,
känns som om all gnutta till inspiration har försvunnit.
Men jag mår bra, mycket bra.
Kär, mätt och salongsberusad.