Polen med karln

Befinner jag mig i, trivs, men det får en tankeställare på hur bra vi egentligen har det. Och nej, nu menar jag inte att det är fattigdom, misär och allt annat liknande,verkligen inte. Men det syns på folket vad som har varit, att de har lidit.
Kan inte heller säga att vi turistar, då pojken har växt upp här,
han visar en andra sidor man inte annars skulle ha sett.
Så till nazisternas byggen har vi varit, jag säger inget mer än så.
Det behövs inte, ni förstår..

men för att berätta lite mer så är det varmt, som svensk högsommar,
dom kör bil som dårar. Vi var till mormor hans igår, en grymt söt tant,
en sådan man bara ville stoppa ner i väskan och ta med hem. (hon hade fått plats!)
Där det bjöds på bryggkaffe, fast inte bryggt, kokat vatten med en sked kaffe i koppen,
behöver inte dricka kaffe förrän jag kommer hem igen.

Senare så var vi och hälsade på hans far med sin fru, såg hans riktiga hemtrakter, hur "vanliga" polacker bor, betong, betong betong. Men det var trevligt iaf, det dracks öl osv, efter 10min så kom frågan om när han ska få komma på giftermål, hej och hå..
Men frun frågade efter en stund om vi ville ha nå gott till ölen, ja visst sa jag,'med chilinötter snurrandes i huvudet, men ack så fel jag hade. Kycklingbröst med vitkål, smörgåsfat med 3 olika köttpålägg, två sorters glass, två olika bakelser för att sedan avsluta med korvar (98% kött..) tjocka som få doppade i ketchup.

Så slutsatsen är att man äter mycket, hela tiden, bjuds det så tar man, säger man nej så slåss det säger dom, hej och hå.

"En familj skall ha tre barn,
1:a till Gud.
2:a till familjen
3:e till staten.."
- Den polska mormorn..

Det finns så mycket mer att berätta, men mer kommer när jag kommit hem eller så,
och ja, just det. jag har fått jobb, börjar så snart jag kommit hem!
HELL YEAH!

uppdatering.

Vi är nu glada ägare (på riktigt) till Zip, en vit herdehund/samojed (lite iaf) hane, på snart 1år. Mycket päls och mycket bus.

jag har fått runt och nynnat på en vers halva dagen, på spanska?!
den går ungefär såhär:
"Hice cita pa'l psiquiatra
a ver si me ayudaba,
pues ya no tengo amigos
por solo hablar de ti.
Lo que quiero es hablarte,
para intentar besarte
ser pasión de una obsesion que no pueda morir..."

Ber om ursäkt för min stavning.
Meen om någon kunde berätta vad det är för sång så skulle ett psykbryt kunna undvikas?!
hahah, skämt åsido.
Jag söker jobb jobb jobb jobb jobb jobb x7649376894376893.
Ingen lycka än, men håller hoppet uppe.
From måndag så kommer jag ha en väldigt liten internet åtkomst, (skulle kunna säga ingen) på ca 3 veckor. Pga flytt till smedjebacken, sedan hälsa på pojkens släkt osv, i Polen. För att sedan komma tillbaka till ludvika igen 1maj.
Så om nån har vägarna förbi smedjebacken kan ni ju slå en pling eller två..

Förövrig så upphör man aldrig att förvånas.

hahahah sluta hahaha jag får ont i magen, fyyy
hahahahahhaaha

Kär, lycklig och kurvig.

_____________________________

fan vad irriterande det är att ställa fram klockan,
och en annan som har minne som en guldfisk,
vart bara om möjligt mer förvirrad.

En flaska rödvin och x antal flyttkartonger senare
så ska jag nu slå på en film och vänta på sömn och pojken.

tack och god natt.

ett försök..

Jag har levt ett liv du inte förstår.
Länge vandrar man med det här beteendet
Psykiska besvär kombineras med gifter
Toxiner skapar alltid flera mentala obehag
och mynnar ut till fysiska plåganden
Ett hårt slag har länge pressat mig allt närmare vansinnesdåd

Jag fick frågan en gång
hur det känns att vara kär.
Då visste jag inte vad jag skulle säga,
idag vill jag svara så här:

Det känns som om vinden vänder,
som om hela världen ler.
Och vart du än kastar din blick,
du personen i fråga ser.

Världen den fylls utav färger
av sång och musik och av dans.
Du lever lycklig på jorden
som om inga faror fanns.


För varje morgon är densamma,
solen alltid över mörkret vinner.


Jag såg hur förskräckt du blev
när jag bangade hål på den mur
du svurit att ingen kunde riva.
Mycket ska man upptäcka,
det är i kriser man märker
vilka ens riktiga vänner är.

Så sluta låtsas..

och chockad står man,
när det inte är dom man trodde.

ska jag dölja mina sår?

För länge sen skrivet, älskade lorena.

Jag ville må som du verkade må,
som en evighetsmaskin.
Nu ser jag att du drivs av utsträckta leder,
uttömda gränser och pin.
Du anar det inte själv för du tror ju på livet,
på att bli vad man äter och inte ta något för givet.
Du dansar på din egen grav,
i något år till eller så,
sen faller du ner i den.

Du är så tunn
men ändå så förbannat
ogenomtränglig.

bara för att

Har inget att skriva,
känns som om all gnutta till inspiration har försvunnit.
Men jag mår bra, mycket bra.
Kär, mätt och salongsberusad.

Bitter, less och allmänt förbannad.

Det är så jävla tragiskt, nå så mycket jävulskt.
Jag, sjukskriven sen studenten,
som aldrig lyckas nå vidare med något alls egentligen
alltid lyckas trampa i klaveret,
har mognat mer än dig.
Jag har slutat älta, blivit ego
och sätter mitt eget välmående i första hand,
istället för att gräva i andras olycka,
fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Varför si, varför så.
Vissa beteende går inte att ändra,
så tyvärr, detta är ditt förflutna
och kommer även vara din framtid,
idag, nästa vecka och resten av ditt liv.
Stackars tragiska sate.
Och ja, jag tycker synd om dig,
Önskar inte ens min värsta fiende detta.

Kan man alltid vara vänner?,
det går aldrig att vara vänner för alltid,
eller att vara ovänner för alltid.
Man blir vänner och ovänner någon gång i sina liv,
Men varför ska man säga förlåt då och sen bli vänner igen?
Man blir ju ändå ovänner senare.
Det är väl lika bra att vara ovänner hela livet då.
Man blir ju ändå ovänner någon gång.
Så då kan man ju vara ovän med alla man känner?
Då blir man ju inte ovän med dom mer eftersom man redan är ovän.
Det kanske går?

Jag har fått körkort.

Hejdå

Kris Identitet Närvaro Tillit

Jag kan känna era glada tankar och era rena samveten,
när jag började säga "bra" när ni frågade hur jag mådde.

För nu slipper ni bry er,
nu kan ni sova gott om nätterna,
tryggt vetandes att det inte ligger en trasig jävel som inte kan sova,
som inte kan hålla någon som helst kyla och ensamhet borta.
Ni kan börja bry er om er själva igen,
kan prioritera pojkvänner, fester, träningar, vänner.

Nu kan ni sluta låtsas att ni bryr er
och gå tillbaka till förbannade jävla ignorering.
kan leva era svensson liv med fjortisfylla
på helgerna och nittiosängsknull med pojkvännen.

Nej jag är varken bitter eller egoistiskt, hittade bara något
som jag skrev för länge sedan och tyckte att det någolunda
passade in på mina känslor just NU.

Men nu så kan jag nog egentligen beskriva det på ett bättre sätt,
har insett att det är lättare för mig att skriva ner mina tankar osv
för mig själv istället för att direkt göra det på bloggen,
kanske därför det har varit mycket stort uppehåll den senaste tiden.

Ni vet, som när allt upplevs värdelöst och man bara begrundar,
det man inte borde tvivla på på.
Att det alltid finns, nära så nära,
För att styrka det mod man tappade.

När jag faller, tappar jordfästet.
Så där man kan göra ibland.
När sfären blir oförståelig,
när jag bara vill sätta en sten i magen
och sjunka till botten i Atlanten.

Och ja, Jag är jävligt rädd för att bli sån som ni,
som skär och skär och aldrig blir bättre,
bara hack, hack, sämre, sämre.

Och jag är rädd för att bli sån som ni,
som ligger tvångsvård på psyket,
ständigt övervakade av deras kalla blickar,
som sväljer, sväljer era själar hela.

Och jag är rädd att jag inte vet var
jag skulle få tag på ett gevär.


Det är inte min mening att uppröra någon, så jag ber om ursäkt
om fallet skulle vara så..

Lycka

Jag har gått upp i vikt, och för mig så är det lycka.
Började egentligen misstänka att saker och ting hade en annan orsak
när kroppen visade vissa tecken på att något var annorlunda.
Men det var nog bara psyket som spelade ett spratt, åter igen.
Denna vikt är det bästa som hänt mig, jag älskar min kropp.
Och nej, jag har inget jag vill reducera. Skulle isf vara att mina naglar inte skulle dela sig i 5734829764829678942 delar hela tiden,
eller för att göra det lättare
så kan jag bara GE FAN I att bita på dom.
Det finns lösningar till alla problem, gäller bara att se dom.

Mitt psyke är inte så stabilt, men det visar sig genom störd dygns rytm
och hjärtrusningar(?!), mindre prat och förbannat seg,
kan även verka vara ignorant, men så är inte fallet.

Men för att övergå till något helt annat,
när fan ska bröst sluta växa egentligen?
BH är dyra, och visst med alla viktpendlingar som har varit genom alla år
så förändras även deras form, men nu kan det väl sluta?!
Eller jag vet, jag kan ju göra mina egna, så kan jag ju passa på att göra mina egna byxor också, för man ska tydligen inte kunna ha spelat fotboll i flera år
och fått de sk "fotbolls låren", för då kan man inte ha byxor som visar sina kurvor.
Om dom inte ska sitta i armhålan eller sluta 2cm ovanför vaginan.
SÅ lite bitter är jag, men det funkar bra, vilket I-lands problem..

Men jag är lycklig i min tillvaro, tar var dag som den kommer
men för att samtidigt skapa mig någon form av struktur och rutin
i tillvaron. Jag håller även på att dra ner på mitt kaffe drickande,
vilket i sin tur leder till en FÖRJÄVLIG huvudvärk, KONSTANT!
Men det går över!

Egentligen så var detta bara skumt att skriva om,
men en lite uppdatering om ingenting kan jag bjuda på.

Ja, jag är inaktiv och inte vidare social.
Finns ingen riktigt ursäkt heller, det bara är så.

Men för att ge er alla en uppdatering så var jag i lördags
på den roligaste festen på jag vet inte hur länge.
Pojken fyllde år, rättare sagt 30, helt galet.
Runt 90-100 pers, fram till 4-5 på morgonen.
Och Kenneth kom inte ut, kan inte ha blivit bättre.
Alla var sociala och trevliga till 1000.
Men nu har jag fått sota, förkyld utan dess like.
År sen jag var såhär kass, fy fan.
Men det var det värt, för en förbenat trevlig kväll i Smedjebacken!
(ja, smedjebacken, jag skojar inte!)
För övrigt så är den nyöppnade resturangen Tea & Tages (mittemot Gamla Meken, Smedjebacken) ett ställe som varmt rekommenderas, Åk dit!


Nu ska jag fortsätta kurera mig, med lite mys kanske?
Om inte annat så står mitt honungsvatten rykandes och väntar på mig.
Tack och god kväll.

Lorena, Jag har en idé nu, utan dess like!
Jag hör av mig, all min kärlek.

Och Petra, jag skrattade så jag trodde jag skulle kvävas när jag läste ditt inlägg!
(en hostattack kom och jag trodde verkligen jag skulle stryka med)
Men det var okej, för kul var det att läsa! xD

Att bygga hus

Det är tungt, drygt, har hittat muskler jag inte visste existerade
men jävlar vad roligt!
Så underbart att ha något att sysselsätta sig med igen, guld för tusan!

Så om någon vill ses eller så kan de vara lite knepigt,
ja det är frivilligt att bygga hus, men jag vill och
tänker sätta mig själv i första hand för en gångs skull.
Men slå gärna en pling eller så!

Jag är lycklig, mycket.

"När vodkan gjors oss vackra.."

Egentligen så behöver det inte utvecklas,
jag förstår, ni förstår.
I hemmets lugna vrå så vart de som det brukar igen.
Denna gång var entrén storslagen,
Inte det minsta minne.

Nu är det nog, åter igen.
Att man aldrig lär sig?

Förvisso så har det sina ljusa stunder,
något negativt kommer alltid med något bra också.
Lycka, släppta hämningar, men bara för stunden,
en billig lycka för 150kr från allas våran
lyckoaffär.

Ja, det är nog bästa om jag för en gångs skull
tar tag i mina planer, skriver allt.
Borde kanske göra det nu? här?
För om jag pratar mer om det så kanske
Kenneth inte släpper ut det när Johanna har gått och lagt sig sedan
många timmar tillbaka, utan istället tillåter sig själv att blir nergrävd,
och stanna där.
Jag vill inte ha någon klapp på axeln, uppmuntrande ord,
en påtvingad kram.

Jag vill bara säga sanningen och visa att det går att ta sig upp,
komma framåt.

Och ja, det har varit mycket, men vill inte skryta, finns ingen anledning,
så tolka det inte så.
Jag har bara fått nog, det är inte synd om mig, jag är inget
jävla offer.

Allt har bara gjort mig starkare,
så vad ska man säga?
Kommer inte att linda in det i en blommig sanning
där slutet blir lyckligt, våren kommer tillbaka när snön försvunnit.
Alltid!

Detta är lycka för mig, att veta att hur tungt det än känns
så kommer alltid isen att försvinna.

Så nu kommer jag vara ärlig, rakt av, Ingen annat.
Ja, jag har brukat narkotika i diverse mängder/sorter.
Ja, jag har problem med alkoholen sen långt tillbaka.
Ja, jag har blivit misshandlad av ett ex.
Ja, jag har blivit våldtagen.

Som så många andra där ute.

Så kom nu inte med något "tänker på dig, så synd om dig",
fan hatar det. Men nu står det där, "For the whole world to know."
Jag har gått vidare, ni kan ju lära er av det, förhoppningsvis.

Så nu kan snackat sluta gå, lägg energin på något annat.
Nog för att det inte rört mig i ryggen, men något
måste man väl göra för att försöka få
ludvikas befolkning att komma vidare i utvecklingen
istället för att stanna upp det konstanta
ältandet, om och om igen.

så stirrig
blickar hit och dit
PANG
ett ögonkast som ett slag in i min blick
PANG
några tysta ord rullar fram till mig
PANG - jag skulle kunna lägga mig ner på marken nu
SKRIKA
måste gå nu
gå gå gå
SPRING DÅ FÖR HELVETE
sitter kvar
blickarna
PANG

Skrämmande.

Kenneth kommer att förbli inlåst ett tag till,
hans värld hade inte förändras ett dugg.

afjkgbeadjkgvbljadncfas

Ikväll ska Kenneth ut,
så håll er undan.

Ja hujeda mig

Viva la vida.

"Ofta har jag hört er tala om en som handlat orätt
som om han inte vore en av er,
Utan en främling för er och en inkräktare i er värld.
Men jag säger er, liksom de heliga och rättfärdiga inte
kan höja sig över det som är högst inom var och en av er,
så kan det onda och svaga inte heller falla djupare
än det som är lågt inom var och en av er.
Och liksom ett ensamt löv inte gulnar utan hela trädets
tysta vetskap, så kan den felande inte handla orätt
utan det tysta medgivandet hos er alla."

Ur Profeten, av Kahlil Gibran.

syster på besök

-Vad blir en älg när den har duschat?
-REN!

hahaha

men annars sååå
ja det är den nivån ikväll så trevligt så trevligt!

so..?

Nej, har fan ingen inspiration idag heller,
tankar finns där, snurrandes.
Jag får bara inte ner dom.

The show will go on..

.....

Det är kroppen som känns trång, liksom utochin
med värkande sår mot ett stål som trycker så hårt
och ett brus växer sig starkt i en nystad taggtrådssjäl,
sinnet förblöder men fasaden ler.
Det är då huvudet är sprängande liksom drömfyllt och lektömt
mot de fingrar som klöser sin sorg.

Hahah fy, sluta upp med dramatiken Johanna,
kom på bättre tankar, SKRIV NÅ JÄVLA LYCKLIGT!

De som ser är de som hör,
Men alla blundar.

Ja, vi är alla 2 personer.
1 som vi föds som, 1 som vi blir påtvingade under livets gång.

stick!

Förövrigt så borde du ha lärt dig nu
att "du ska inte kasta sten när du själv är i ett glashus."

Jag saknar Spanien,
Viva la vida!

Película para no dormir.

Jag vill binda en krans av allt destruktivt jag gjort.
När jag har bundit kransen, vill jag bränna den,
Så askan flyger, långt härifrån,
och aldrig kommer tillbaka.
Jag vill glömma allt ont jag gjort
mot mig själv och mot de som älskar mig.

Att aldrig ge upp, Att inte vända om,
Att våga stå kvar med båda fötterna stadigt på jorden
mitt i det skrämmande vackra kaoset som kallas livet.
Att inte stå kvar och kämpa emot när livet knackar på dörren,
Att inte svara "Nej tack" innan frågan ens är ställd.
Att inte bara stänga av allt och hatahatahata sig själv när livet känns tungt,
Att våga låta en annan människa få en egen plats i hjärtat.
Att våga vara levande,
Att våga leva här och nu,
Att våga öppna ögonen och släppa in ljuset lite mer för varje dag.

Att våga tro och aldrigaldrig ge upp
Att aldrig släppa taget någonsin igen.

Att ta ett steg kan vara förbannat lätt
men att ta två så oändligt svårt,
att våga gå, ibland omöjligt
Att våga vända om kan vara en utväg,
att inte se tillbaka är svårt.

Men att vända tillbaka igen är omöjligt.

Visst bygger jag upp murar för att skydda sig från känslomässiga anfall.
Jag skulle gjort fönstren utåt större tidigare så att jag hade sett att alla runt omkring mig inte var fiender. Släppa in dem på mina slottsgård iallafall,
Men ni ska inte tro att det betyder att jag kommer att hjälpa dem över mina vallgravar. Tills dess att någon kommit över, så ge dem en chans att visa vad de går för åtminstone din trångsynte krigare Johanna, för fan!

Oj, kanske borde skriva på natten flera gånger, det bara sprutar ur mig.
För övrigt så ja, fredag, och jag är nykter och glad.
God Natt.

As ice..

Så god morgon, igen, som alltid!
(Some things will never change?!)

Något konstig pågår med denna blogg, vad vet jag inte.
Så mitt liv börjar igen på fredag,
känns skrämmande men samtidigt så förbannat underbart.
Tänker inte falla ner igen, aldrig mer.
Men samtidigt kan man säga så?
Jag menar, jag är inte en sådan som visar så vidare mycket,
egentligen ingenting alls om hur jag mår.
Men jag kan säga att nu mår jag bra, riktigt bra.
Inge mera samtal, inga mera läkare.
Jag är frisk?
Har jag någonsin ens varit sjuk?
NEJ

Inte sjuk, bara råkat vara på fel ställe vid fel tillfälle.
Bara på något vis försatt mig i situationer som inte varit bra,
Varken för mig eller någon annan.
Så att man blivit formad av alla händelser, alla år är
en självklarhet, Gjord av stål är jag då inte.
- "You are cold as ice"
Ja, ibland så funderar man, men även is försvinner, smälter
av all den värme man får av alla runt om.
Känts som ett annat jävla Antarktis runt om mig,
men nu ser jag igenom isen, som den första på året.
Där på hösten, runt 0 grader, så ungefär.
Den går att krossa, men inte riktigt än vill jag,
det är min trygghet. Men när det sker, så lovar jag att
det kommer att märkas. Ni ska få se..

Förövrigt så säger jag bara:
A fine frenzy - One cell in the sea.
Depp och sorg, men samtidigt ett vackert album.

More to come..