As ice..

Så god morgon, igen, som alltid!
(Some things will never change?!)

Något konstig pågår med denna blogg, vad vet jag inte.
Så mitt liv börjar igen på fredag,
känns skrämmande men samtidigt så förbannat underbart.
Tänker inte falla ner igen, aldrig mer.
Men samtidigt kan man säga så?
Jag menar, jag är inte en sådan som visar så vidare mycket,
egentligen ingenting alls om hur jag mår.
Men jag kan säga att nu mår jag bra, riktigt bra.
Inge mera samtal, inga mera läkare.
Jag är frisk?
Har jag någonsin ens varit sjuk?
NEJ

Inte sjuk, bara råkat vara på fel ställe vid fel tillfälle.
Bara på något vis försatt mig i situationer som inte varit bra,
Varken för mig eller någon annan.
Så att man blivit formad av alla händelser, alla år är
en självklarhet, Gjord av stål är jag då inte.
- "You are cold as ice"
Ja, ibland så funderar man, men även is försvinner, smälter
av all den värme man får av alla runt om.
Känts som ett annat jävla Antarktis runt om mig,
men nu ser jag igenom isen, som den första på året.
Där på hösten, runt 0 grader, så ungefär.
Den går att krossa, men inte riktigt än vill jag,
det är min trygghet. Men när det sker, så lovar jag att
det kommer att märkas. Ni ska få se..

Förövrigt så säger jag bara:
A fine frenzy - One cell in the sea.
Depp och sorg, men samtidigt ett vackert album.

More to come..