Natti natt,

Ni vet när man är sådär lagom loj(är det ens ett ord?!), nere men inte deppig, seg men inte trött, visst?
Krank kanske man kan kalla det, som man kan bli när de blir någon lugn sorglig låt?
Som egentligen bara är vacker? Eller fin kanske man ska säga.
Det är en skön känsla, det ger ett lugn för en stund.
Man stänger av och bara är, det behövs ibland! Men inte länge, 3:30 min räcker,
sen är man som ny.

PS sänkte Frejas spjälsäng tidigare då hon ställer sig upp i den,
har de verkligen gått så fort?..
Vi ska till och inreda hennes rum nu, skoj!

Jag känner fortfarande det där pirret, ni vet,
det där man känner efter första natten ihop, när man vaknar och ser den andra?
DET är underbart. Jag är så otroligt lyckligt lottad,
inte det att jag nyper mig för att kolla så jag inte drömmer direkt, lite väl klyscha.
Men en käftsmäll skulle jag nog behöva ge mig själv ibland!

Natti natt.