1 dec. 2008

I give my gun away when it's loaded..

Så blev även jag en av alla bloggare,
egentligen så finns det inget att säga, detta är bara ett sätt att få utlopp
för det tankar som är och kommer att komma utan att några som helst andra åtgärder kommer att tas.

PANSAR! jag varnade dig!

Jag är utdömd mot min egen vilja medan
mina tankar leker följa John med mina sinnen.
JA, Jag lever i den vanliga världen, springer i det eviga hamster hjulet.
Saknar den rätta näringen till själen, som finns i den avlägsna harmoni.
Jag söker stödet hos folk som har min ångest som sitt leverne, ingen annan tåls lyssna.
Vi gräver tillsammans, ovetande, gropen där jag kommer att kräla resten av mitt liv.
NEJ, inte nu längre.
Det jag egentligen menar är väl att jag menar, ibland orkar man bara inte stå upp mer,
ibland måste man få vila, men det blir omöjligt, för folk skriker, frågar:
- hur är det, vad är de, hur mår du, vad är det?
och jag vill bara vila mig lite,
men knappt har jag hunnit lägga mig, innan jag ska upp igen.

Men när flaskan är tom..

Det är ju så att för mycket känslor skapar kaos inuti,
så man måste se till att sluta känna nu, skaffa sig kontroll!
Och låsa in alla känslor i små skåp för att inte hamna i obalans.
Inse att det inte är aktuellt att gömma sig under täcket,
när man har möjlighet att hoppa utför stupet.
HÄRDA DIG! Du måste HÄRDA DIG!

sluta skrik, snälla...

Men min sanning är den att även denna dag är morgondagen blott är en fantasi
jag flyr från livet, vill inte lyssna.

Gå, sitt eller spring, gör vad du vill vännen
men glöm inte vem du är.
(Den bästa.)
Prata, skrik eller var tyst, gör vad du vill vännen
men glöm inte att jag lyssnar.
(I all evighet och mer där till)
Skratta, gråt eller något, gör vad du vill vännen
men glöm inte att jag tröstar.
(Förr var det bara jag mot världen, inte nu.)
Lev livet eller tyna bort, gör vad du vill vännen
men glöm inte att jag kommer sakna dig.
(Utan dig vid min sida genom alla år vore jag ingenting.)

Jag har dig att tacka för allt, älskade Lorena!
Vi är två, du och jag, mot världen.

_____________________

Märker ni ens att de blåser?

1 kommentarer:

Anonym sa...

Älskar älskar älskar dig!