vet inte vart jag ska börja. Men det är så underbart att vara lycklig varje gång när jag vaknar,
(Även fast jag har ett sådär morgon humör..)
har en underbar pojkvän, vi har en underbar dotter och såklart Zip (som inte behöver någon närmare presentation.)
Ibland så dyker de upp saker som får mig att tänka tillbaka,
men det är varken lycka eller sorg, bara ren ångest, att trilla dit en gång var illa nog,
men TVÅ? jaja, ingen mening att lägga mer energi på det, (Tog bara x antal år av terapi att komma hit, men tack så jävla mycket.) Nej nu har jag ägnat för mycket tid åt det, det räcker för resten av mitt liv nu.
Lilltjejen är inte så liten längre, hur kan tiden gå så fort?
Och ja hon är inte ens 3 månader riktigt än så hon är fortfarande färsk, jag vet. Det går bara så fort.
Men det känns som om hon alltid har varit här, har jag varit gravid egentligen?!
(Om ni bara visste hur många pannor PS fick hjälpa in på förlossningen..)
Och sen att de tog 3 dygn för henne att komma ut känns overkligt,
allt gick bara bra, hon bara kände inte för det direkt?!
Men det har varit soligt i flera dagarna och det mina kära läsare,
gör en bara om möjligt ännu lyckligare!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar