"När vodkan gjors oss vackra.."

Egentligen så behöver det inte utvecklas,
jag förstår, ni förstår.
I hemmets lugna vrå så vart de som det brukar igen.
Denna gång var entrén storslagen,
Inte det minsta minne.

Nu är det nog, åter igen.
Att man aldrig lär sig?

Förvisso så har det sina ljusa stunder,
något negativt kommer alltid med något bra också.
Lycka, släppta hämningar, men bara för stunden,
en billig lycka för 150kr från allas våran
lyckoaffär.

Ja, det är nog bästa om jag för en gångs skull
tar tag i mina planer, skriver allt.
Borde kanske göra det nu? här?
För om jag pratar mer om det så kanske
Kenneth inte släpper ut det när Johanna har gått och lagt sig sedan
många timmar tillbaka, utan istället tillåter sig själv att blir nergrävd,
och stanna där.
Jag vill inte ha någon klapp på axeln, uppmuntrande ord,
en påtvingad kram.

Jag vill bara säga sanningen och visa att det går att ta sig upp,
komma framåt.

Och ja, det har varit mycket, men vill inte skryta, finns ingen anledning,
så tolka det inte så.
Jag har bara fått nog, det är inte synd om mig, jag är inget
jävla offer.

Allt har bara gjort mig starkare,
så vad ska man säga?
Kommer inte att linda in det i en blommig sanning
där slutet blir lyckligt, våren kommer tillbaka när snön försvunnit.
Alltid!

Detta är lycka för mig, att veta att hur tungt det än känns
så kommer alltid isen att försvinna.

Så nu kommer jag vara ärlig, rakt av, Ingen annat.
Ja, jag har brukat narkotika i diverse mängder/sorter.
Ja, jag har problem med alkoholen sen långt tillbaka.
Ja, jag har blivit misshandlad av ett ex.
Ja, jag har blivit våldtagen.

Som så många andra där ute.

Så kom nu inte med något "tänker på dig, så synd om dig",
fan hatar det. Men nu står det där, "For the whole world to know."
Jag har gått vidare, ni kan ju lära er av det, förhoppningsvis.

Så nu kan snackat sluta gå, lägg energin på något annat.
Nog för att det inte rört mig i ryggen, men något
måste man väl göra för att försöka få
ludvikas befolkning att komma vidare i utvecklingen
istället för att stanna upp det konstanta
ältandet, om och om igen.