And now..

Hej alla ni,
alla som ni som har trampat, spottat och petat i mina sår genom åren.
Ni som har hånat, struntat i och förstört, inte sett, inte tagit mig
på allvar eller brytt er. Jag vill bara tala om för er
(och de andra som hjälpt mig) ni har inte knäckt mig, jag finns kvar!
Jag står upp och jag går, jag rör mig framåt hela tiden.
Jag vill bara tala om för er att jag är lycklig nu, jag har hittat någon
som ser mig, som tar mig för den jag är och för mig framåt.
För mig att växa för var dag som går.

Jag vill bara tala om för er att ni är glömda nu, raderade för all framtid.
Ni kommer aldrig någonsin mer att få påverka mig, allt jag gör nu
och i framtiden har inte med er att göra.
Jag vill bara tala om att detta är sista gången jag kommer att nämna er,
Jag säger inte ens hejdå, ni har förvandlats till ingenting.

Jag kom på mig själv att le när jag vaknade i morse?!
och insåg plötsligt att allt inte känns jobbigt längre.
Hur någons ord kan få en att skina upp och sluta grubbla för en stund,
att ge fan i detta ständiga analyserande av beteende och situationer.
jag kom på mig själv att sitta och fundera på
framtiden med ett lättare hjärta.
och plötsligt känns inte livet så tungt att bära längre.
Att det egentligen är så lätt att ändra inriktning pga någons ord,

Ja, jag är lycklig, framtiden är oviss men inte mörk.
Den är en utmaning, men inte påväg ner.
Min bro är snart klar, jag känner doften av gräset på andra sidan,
kan nästan ta på den, ska bara bygga lite till.